Atlantia
Jag har nu läst Altantia av Ally Condie. Detta är en ensamstående bok av författaren till Matched serien.
För er som inte vet vad den handlar om så får ni handlingen här:
For as long as she can remember, Rio has dreamed of the sand and sky Above—of life beyond her underwater city of Atlantia. But in a single moment, all her plans for the future are thwarted when her twin sister, Bay, makes an unexpected decision, stranding Rio Below. Alone, ripped away from the last person who knew Rio's true self—and the powerful siren voice she has long hidden—she has nothing left to lose.
Guided by a dangerous and unlikely mentor, Rio formulates a plan that leads to increasingly treacherous questions about her mother's death, her own destiny, and the complex system constructed to govern the Divide between land and sea. Her life and her city depend on Rio to listen to the voices of the past and to speak long-hidden truths.
Guided by a dangerous and unlikely mentor, Rio formulates a plan that leads to increasingly treacherous questions about her mother's death, her own destiny, and the complex system constructed to govern the Divide between land and sea. Her life and her city depend on Rio to listen to the voices of the past and to speak long-hidden truths.
Jag har väldigt delade meningar om denna bok. Efter 25 sidor i boken så höll jag på att lägga ner den. Men sen så tänkte jag att detta är en Stand-alone och dessutom ganska kort (bara 298 sidor) Så jag tvingar mig igen denna ändå.
Så det var väll kanske inte världens bästa start på boken. Men under mitten av boken tyckte jag att den var helt okej och jag ville läsa vidare för att se vad som hände. Men slutet var inte heller lika intressant utan kändes ganska stressat och snabbt gick det från det ena till det andra utan några större förklaringar. Alltså inget slut som passar mig då jag vill veta exakt vad som händer innan boken tar slut, vilket man såklart inte fick.
Sen så hade jag sjukt svårt för huvudkaraktären Rio. Visst att det varit jobbigt allt som hänt men HERREGUD vad den bruden ältar. Jag kan säkert hitta samma bittra mening på 300 olika ställen i boken. Sen så blev hon ju bättre på slutet av boken men ändå. Jag är nog en ganska glad person och inte så långsint så jag har sjukt svårt för sånt.
Så boken är som ni kanske förstår ganska deppig och känns lite som ett fängelse drama då hon hela tiden tänker på att ta sig från Atlantia. Världen som byggs upp runt omrking är ändå okej-intressant och hade med ett bättre tema kanske gjort detta till en bra bok. (med betoning på kanske)
Allt som allt en okej på att läsa en gång. Man tog sig igenom den ganska snabbt ändå och den var väldigt lättläst och dessutom en stand-alone, så för dessa tillfällen och om man gillar lite deppiga Fantasys så är denna ett bra alternativ!
Boken får iaf ett betyg av mig på 2 av 5 och jag kommer nog inte läsa denna igen.
Men omslaget är ju sjukt snyggt iaf ;)
