The Ocean at the End of the Lane
Jag har nu läst boken The Ocean at the End of the Lane som är skriven av Neil Gaiman. Detta är den första boken som jag läser av honom och jag kan säga att jag helt klart tycker att den var intressant.
För er som inte vet vad boken handlar om så har ni det här:
Sussex, England. A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.
Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.
A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark
Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.
A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark
Jag måste säga att i början var jag väldigt konfunderad över vad det var för bok jag fått tag i då den hade en hel del kumma inslag. Men ju mer jag läste desto mer gillade jag boken. Det var helt klart en hel del udda fantasy inslag men det var också deras udda kontrast till dom vanliga fantasy böckerna som gjorde denna bok intressant.
Sen så måste jag erkänna att denna bok kändes ganska mörk och i en del fall riktigt hemsk och ni vet ju hur lite jag gillar sånna böcker! Måste också säga att Neil Gaimans skriv stil är väldigt vackert och jag gillar hur denna bok är skriven. Trodde inte riktigt att den här boken skulle vara något för mig, men jag blev possitivt överaskad och jag är absolut öppen för att ge mig på någon av hans andra böcker.
Sen så måste jag väll kanske erkänna att även fast jag gillar boken så var jag inte helt övertygad om att denna var helt i min stil. Jag var liksom inte lika fängslad i läsningen som för en del andra böcker.
Så med det sagt bra bok med knasiga/udda inslag och boken får därför ett betyg på 3 av 5 :)
